Gilbert Stuart
1755-1828
Gilbert Stuart was born in North Kingston, R.I., on Dec. 3, 1755. At the age of 13 or 14 he studied art with the Scottish painter Cosmo Alexander in Newport. With Alexander he made a tour of the South and a journey to Edinburgh, where Alexander died in 1772. For about a year Stuart remained, poverty-stricken, in Scotland, but finally, working as a sailor, he managed to get back to America. There he executed a few portraits in a hard limner fashion. With the Revolutionary War threatening, his family, who had Tory sympathies, fled to Nova Scotia, and Stuart sailed for London, where he remained from 1775 to 1787. For the first 4 or 5 years, Stuart served as the first assistant of American expatriate painter Benjamin West, who had rescued him from poverty. From the first, Stuart showed an interest only in portraiture and had no desire to go into the branch of history painting West practiced. After his apprenticeship, Stuart became London's leading portrait painter, next to Joshua Reynolds and Thomas Gainsborough, whose style he emulated, as in a rare full-length portrait of William Grant of Congalton as The Skater (ca. 1782). For a while Stuart lived in splendor, but being a bad businessman and a profligate spender, he was in constant debt. He lived in Ireland from 1787 to 1792 and then returned to America to make a fortune, Related Paintings of Gilbert Stuart :. | PeterGansevoortByStuart | George Washington | The Children of the Second Duke of Northumberland | Portrait of Connecticut politician and governor Oliver Wolcott | A Self Portrait of Gilbert Stuart, Painted in 1778 | Related Artists: Max Arthur Stremelpainted Giudecca, Venedig, Kanalansicht in 1914 georg von rosenJohan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna.
Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv
Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre.
Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter.
1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt.
Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv. Joseph-Siffred Duplessis(22 September 1725 - 1 April 1802) was a French painter, known for the clarity and immediacy of his portraits.
He was born in Carpentras, near Avignon, into a family with an artistic bent and received his first training from his father, a surgeon and talented amateur, then with Joseph-Gabriel Imbert (1666-1749), who had been a pupil of Charles Le Brun. From 1744-47 or later he worked in Rome, in the atelier of Pierre Subleyras, who was also from the south of France, who died in 1749. In Italy Duplessis became fast friends with Joseph Vernet, another Occitan.
He returned to Carpentras, spent a brief time in Lyon then arrived about 1752 in Paris, where he was accepted into the Academie de Saint-Luc and exhibited some portraits, which were now his specialty, in 1764, but did not achieve much notice until his exhibition of ten paintings at the Paris salon of 1769, very well received and selected for special notice by Denis Diderot; the Academie de peinture et de sculpture accepted him in the category of portraitist, considered a lesser category at the time. He continued to exhibit at the Paris salons, both finished paintings and sketches, until 1791, and once more, in 1801.
His portrait of the Dauphine in 1771 and his appointment as a peintre du Roi assured his success: most of his surviving portraits date from the 1770s and 1780s. He received privileged lodgings in the Galeries du Louvre. In the Revolution, he withdrew to safe obscurity at Carpentras during the Reign of Terror. Afterwards, from 1796, he served as curator at the newly-founded museum formed at Versaillles, so recently emptied of its furnishings at the Revolutionary sales. His uncompromising self-portrait at this time of his life is at Versailles, where he died.
|
|
|